Halmstad i höstmörkret och mina nya kompisar

För var dag som går blir jag mer fäst vid mina hjärtegryn.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0