John har varit sjuk sen i måndags så jag har varit fruktansvärt orolig. Idag är han bättre men fortfarande väldigt trött. Han har till och med legat i mitt knä utan att på en gång fly.
Nu är det Ossi som ligger med sitt fina lilla huvud på min mage och snarkar. Det smärtar i mitt hjärta att jag behöver lämna mina hjärtegryn vidare till en annan familj. Att behålla katterna hade lagat hålet i mitt hjärta men samtidigt gjort mig bunden på ett sätt jag inte är redo för än. För lite mindre än två månader sedan hade jag gett alla rådet att hjälpa till och vara jourhem till hemlösa katter. Nu när man fått katternas värme är det så mycket svårare att bestämma sig för om det fungerar eller ej. Jag kommer sakna dem i evigheten.